Mer fokus på kunskap påstods vara målet när skolverket tog sig an att revidera kursplanerna. Nu vet vi att det bara var hittepå. En snabb ordsökning i förslaget till reviderad kursplan för svenska gav följande resultat: ”Resonera/resonemang” nämns 28 gånger, ”digital” nämns 20 gångar, ”stava/stavning” nämns fem gånger. Framtidens Sverige kommer att befolkas av analfabeter med en otrolig förmåga att ordbajsa. Tack för det skolverket! Men detta är ändå inte det värsta. Dessa stackars analfabeter ska dessutom berövas sitt ursprung och sina rötter.
Att motiven är ideologiska är uppenbart. Det är ett annat Sverige man vill skapa och då måste det gamla bort. I historieämnet skulle antiken, och faktiskt hela världshistorien fram till 1500-talet strykas, med undantag av lite vikingatid i mellanstadiet. Här tvingades de dock vika ner sig för motståndet. Men det slutar inte där. Stormaktstiden blir Östersjöväldet och det litterära kulturarvet ska tonas ner. Dramatiken, lyriken och sagorna blir nu ”skönlitteraturens huvudgrenar”. Istället är det ”texter som belyser människors villkor och identitets- och livsfrågor, till exempel utanförskap, jämlikhet, sexualitet och relationer” som vi förväntas pracka på våra elever. I religionskunskapen lyser Bibeln, en av de viktigaste grundstenarna i den västerländska civilisationen, med sin frånvaro. Så vad finns kvar? Onda vita män. Och en rejäl portion identitetspolitik.
Kolonialism, imperialism och slavhandel står överst i det centrala innehållet för historieämnet. Det uttrycks explicit att det endast är europeisk imperialism och slavhandel vi ska undervisa om, trots att detta på intet sätt är något unikt för den europeiska historien.
I bildämnet ska eleverna få lära sig analysera ”bilder som behandlar identitet och maktrelationer, till exempel sexualitet, etnicitet och kön”. I hemkunskap ska eleverna lära sig att organisera uppgifterna i hemmet utifrån ett jämställdhetsperspektiv. I idrott ska de få lära sig ”hur normer påverkar individers deltagande, till exempel normer kring kön och olika rörelseaktiviteter”. Detta är endast ett axplock, och allt är inte nyheter, men det visar tydligt vilken riktning myndighetsaktivisterna på skolverket vill staka ut för den svenska skolan.
Sveriges framtid är alldeles för viktig för att få ligga i händerna på en samling myndighetsaktivister på skolverket. Vad vi lär våra elever och vad vi väljer att undanhålla från dem är en angelägenhet för hela samhället. Därför måste vi alla reagera och protestera, för det är inte bara barnen som blir offer för aktivisternas framfart. Det är våra gemensamma rötter de vill ta ifrån oss. Det är vårt religiösa arv. Det är vår rätt att vara stolta över vilka vi är. I ett mångkulturellt samhälle i ständig förändring blir den gemensamma grunden viktigare än någonsin. Den behövs för att våra barn ska lära sig vilka de är och den behövs för att de nya svenskarna ska ha något att integreras i och bli en del utav. Låt dem inte ta den ifrån oss.