Källkritik är temat för senaste numret av Lärarnas tidning. Onekligen ett både intressant och aktuellt ämne att ta upp. Hur viktigt det är framgår med tydlighet redan i tidningens ledarartikel, skriven av Lärarförbundets ordförande Johanna Jaara Åstrand. I sin artikel attackerar hon två andra medieaktörer och anklagar dem för att vara främlingsfientliga, sprida ”alternativa fakta” och inte vara så noga med sanningen och källorna. Hon presenterar inga belägg för sina påståenden utan går istället vidare till att attackera Donald Trump genom att hävda att han varken skyr fake news eller alternativa fakta, återigen, utan att ge några exempel. Oavsiktligt blir hennes artikel ett tydligt exempel på hur viktigt tendenskriteriet är i arbetet med källkritik.
Att det endast är en viss typ av källor som bör vara föremål för kritisk granskning blir ännu mer uppenbart om man läser vidare i tidningen. Chefredaktören Örjan Björklund fortsätter på den inslagna vägen och anklagar USAs president för att ”göra lögner till sanning och sanningar till lögn”. Några sidor längre in i tidningen lyfter man fram tidningen Metros viralgranskare. Att Metro själva är en aktiv del i det pågående informationskriget och har både politiska och kommersiella intressen problematiseras inte, faktiskt så nämns det inte alls. Inte heller nämner man något av den skarpa kritik som framförts mot projektet (t.ex: här, här och här). På ett heluppslag låter man sedan en lärare och Trumpmotståndare från New York, Denise Scarfi, förfasa sig över den nya regeringen och i synnerhet dess kristne utbildningsminister Betsy DeVos för att denne vill tillåta en mer nyanserad debatt mellan evolutionstroende och bibeltroende.
Läraren från New York sätter sedan fingret på vad det hela egentligen handlar om när hon säger ”vi har även studerat politisk retorik djupare eftersom det blivit ännu viktigare att lära eleverna att tänka kritiskt kring vad politiker säger och gör”. Varför är det viktigare att vara kritisk mot den nya regeringen än mot den gamla? Jo, helt enkelt för att den nya regeringen inte tycker som Denise Scarfi eller som Lärarnas tidning. Och plötsligt blir det uppenbart vad denna nyvunna vurm för källkritik beror på. De som tidigare haft ensamrätt på att förmedla nyheter och tolka verkligheten känner nu att denna rätt håller på att glida dem ur händerna. Så istället för att välkomna det breddade medieutbudet så kan man använda källkritiken som ett politiskt medel för att svartmåla och misstänkliggöra de nya uppstickarna.
Internets genombrott har tvingat fram ett nytt medielandskap. Nya medier och nya typer av medier har kommit för att stanna. Vi bör inte frukta den mångfalden, istället bör vi omfamna den. Ju fler röster som hörs i offentligheten desto starkare blir demokratin. Så ja, det är viktigare än någonsin att vi lär våra elever att vara källkritiska, men inte för att hjälpa de gamla medierna att behålla sin hegemoni, utan för att lära eleverna hur de kan ta del av hela medieutbudet på ett medvetet och kritiskt sätt.
skolfokus 