Om kunskapskrav och tidiga betyg

Vi hade problem med att en elev i årskurs sju ständigt var försenad till lektionerna. Han ville komma i tid och vi försökte hjälpa honom. Föreslog att han skulle förinstallera larm på telefonen för att kunna hålla bättre koll på tiden. Vi var många som misstog honom för att vara en slarver, tills vi insåg vad problemet berodde på. Han kunde inte klockan.

När vi tar emot nya elever i årskurs sju så förutsätter vi att de kommer till oss med vissa förkunskaper. De borde kunna klockan, känna till de olika räknesätten, kunna skriva korrekt och med en handstil som går att tyda. Men en stor andel av de elever som kommer upp i högstadiet förstår inte när det ska vara en eller två konsonanter, de särskriver, har ett mycket bristfälligt ordförråd, saknar förmåga att göra enkla analyser och dra enkla slutsatser. Vi skulle många gånger behöva repetera grunderna med de här eleverna. Traggla stavning, skrivregler, plus och minus. Men kravet på oss och eleverna är att det ska stå ett E på betyget innan vi går på jullov. Då hastar vi vidare, mot högstadiets kunskapskrav och lämnar luckorna tomma. Ju längre fram vi kommer desto högre blir kraven. Eleverna, som många gånger inte ens kan stava till ideologi eller politik och ännu mindre förstår vad orden betyder, ska kunna presentera egna historiska analyser över politiska utvecklingslinjer.

Konsekvensen blir att kunskapskraven som syftar till att säkra en kunskapsutveckling hos eleverna istället får den direkt motsatta effekten. Den stora mängden detaljerade kunskapskrav och ett överdrivet fokus på betyg gör att det inte ges någon möjlighet att fylla igen de kunskapsluckor som finns. Resultatet blir misslyckande och utslagning. Här någonstans brukar man sätta in stödåtgärder, så långt budgeten medger. Klarar eleven inte av att läsa så får hon texten på CD-skiva istället, kan hon inte formulera sig i skrift så får hon göra provet muntligt. Det är inte ovanligt att man först nu, efter sju år i skolbänken upptäcker att eleven har dyslexi eller andra svårigheter vilka gett henne stora problem som lätt hade kunnat förebyggas om problemet upptäckts tidigare. För att då inte tala om det mänskliga lidande det har inneburit för eleven innan problemet upptäckts.

Mot den här bakgrunden så kan man välkomna Alliansens förslag om tidigare betyg. De föreslår nu att betyg införs redan i årskurs fyra. Man skulle gott kunna ha betyg redan från första klass, men först krävs det andra åtgärder om inte också detta ska ge effekten att elevernas möjligheter till lärande begränsas ännu mer.

Den som läst igenom kunskapskraven för de olika ämnena vet att det inte är någon upphetsande läsning. Någon gång har jag gjort det misstaget att jag inför ett nytt område slängt upp kunskapskraven på projektorn och försäkrat mig om att eleverna förstått dem. När jag gjort detta har jag nästan kunnat höra hur nyfikenheten, lusten och kreativiteten sugits ut genom ventilationen. Eleverna börjar plötsligt se svårigheter och hinder. Med tanke på de kunskapsluckor som många (kanske de flesta, i någon grad) har när de kommer upp till högstadiet så blir kunskapskraven något som talar om för dem att de kommer misslyckas. För hur ska de kunna leva upp till exempelvis kravet att kunna ”resonera om olika ekologiska, ekonomiska och sociala hållbarhetsfrågor och redogöra för välutvecklade och väl underbyggda förslag på lösningar där några konsekvenser för människa, samhälle och natur vägs in”, när de inte ens förstår hälften av begreppen som används i det kunskapskravet.

För att klara detta så krävs en hel del. Man måste klara av att hantera stora textmängder, för läroboken räcker inte som källa till en sådan analys. Man måste vara väl förtrogen med begreppen, såsom ”sociala hållbarhetsfrågor”. Man måste inte minst ha utvecklat en god förmåga till informationssökning och källkritik. Listan kan göras oändligt. Att ställa detta krav på en elev som aldrig läst en hel bok i hela sitt liv, som inte fått lära sig hur man antecknar eller ens lyckas få med sig penna och papper till lektionen, det är på gränsen till barnmisshandel.

Samtidigt är detta något man borde kunna när man går i högstadiet. Tidiga betyg, som ett sätt att säkra elevernas kunskapsutveckling redan från årskurs ett och se till att de har den kunskap de behöver för att på ett bra sätt klara kunskapskraven i högstadiet kan vara en lösning. Men då måste kunskapskraven göras om. De måste bli färre, tydligare och mer relevanta. Grunderna måste betonas starkare. Alla barn ska kunna räkna, läsa och skriva. Kraven bör också bli mer flexibla så att alla barnens förmågor kan tillvaratas och alla barn med rätta kan få känna sig lyckade. Och viktigaste av allt, som jag skrivit i ett tidigare inlägg, elevernas sociala utveckling, ansvarstagande och uppförande, bör också tydligt följas upp redan från start. Det här skulle kunna lösa mycket. Varje elevs behov av stöd och stimulans skulle upptäckas tidigt och varje elev skulle kunna finna en glädje i lärandet och nå sin fulla potential.