Demokrati eller värdegrund

På regeringskansliet har 261 tjänstemän gått ut i ett upprop med hot om att bryta lojalitetsplikten om nästa regering inte delar deras egna åsikter. Reaktionen borde bli stark och omedelbar. Vilka åsikter som ska råda på regeringskansliet avgörs självklart av vilken regering som lyckas få stöd av det folkvalda parlamentet och inte av en liten grupp politiska aktivister. Det är genom språkpolitik som de kommer undan med detta. Genom att inte skriva “ideologi” utan istället kalla sina åsikter för “värdegrund” så ställs frågan i ett annat ljus. Värdegrunden, denne ansiktslösa gudom, står nämligen över demokratins spelregler.

Värdegrundens styrka ligger i att den aldrig riktigt definieras. Istället bärs den upp av det minst lika abstrakta begreppet “alla människors lika värde”.Detta används sedan för att sortera människor, man avgör godtyckligt vilka som stöder denna tes och vilka som inte gör det. Enklare uttryckt: Är du vänster så tror du på alla människors lika värde och har dina demokratiska rättigheter i behåll, är du höger gör du det inte och då ställs du utanför. Det är just genom att åberopa alla människors lika värde som tjänstemännen anser sig ha rätten att ställa sig över folkets vilja såsom den kommit till uttryck i fria och allmänna val.

Under valrörelsen blev det även tydligt hur djupt värdegrunden har urholkat skolans demokratiuppdrag. I debattartiklar och i sociala medier har skolpersonal ogenerat argumenterat för att det är lärarens uppdrag att agera politisk aktivist och pådyvla eleverna ideologiska uppfattningar. Senast i raden är Joakim Nilsson, som på LT debatt hävdar att det är hans uppgift som lärare att ta partipolitisk ställning.

Skolans värdegrund är faktiskt definierad. Men även där nämns alla människors lika värde. Därigenom har man kunnat underkänna övriga delar av värdegrunden, de som talar om kristen etik, saklighet och människolivets okränkbarhet. Istället kommer värdegrunden att handla om att ha vissa bestämda uppfattningar i familjepolitiska frågor, jämställdhet, hbtq, kultur, globalisering och migration.

Problemet är inte att denna ideologi lärs ut i skolor. Problemet är att det är i alla skolor. Att det inte finns något alternativ för de som har en annan uppfattning. De som drivit fram värdegrunden kräver inte bara rätten att få uppfostra sina egna barn, de vill uppfostra allas barn. Det är här, där värdegrundens totalitära anspråk kommer upp till ytan och den demokratiska masken faller, som det blir riktigt obehagligt. En demokrati kan inte ha en absolut skolplikt och samtidigt förvägra befolkningen den FN-stadgade rätten att välja utbildning för sina barn.

I en skola för alla ryms mer än en uppfattning. Där lär sig barnen förstå andra sätt att tänka och föräldrarna ges makten över den moraliska fostran. Politisk aktivism får lärare ägna sig åt på sin fritid. Skolan har ett kunskaps- och demokratiuppdrag, ska vi kunna fullgöra detta måste värdegrunden skrotas och barnen ges rätt att bilda sig sina egna uppfattningar.

Syv-perspektiv på valsedlarna

Tanken slog mig när jag läste igenom Fi:s valsedlar. På många sätt blev mina fördomar om feminister bekräftade när jag tittade på vilka yrken de hade. Sedan gick jag till den andra ytterkanten och läste igenom Alternativ för Sveriges valsedel och även där bekräftades en del fördomar.

Det här väcker intressanta frågeställningar. Är det på socialhögskolan man formar sina vänsteråsikter, eller börjar man på socialhögskolan för att alla ens vänsterkompisar redan går där? Och motsvarande på andra sidan, formar det militära nationalister eller söker sig nationalister till det militära för att andra nationalister gör samma sak? (Ja, jag vet att frågorna är tillspetsade, det är avsiktligt)

Att olika politiska uppfattningar dominerar inom olika yrken verkar alltså inte bara vara en missuppfattning. Säkert hittar vi fler miljöpartister i lärarkåren än på byggarbetsplatsen och fler sverigedemokrater hos arbetarna är hos akademikerna. Frågan om grupptryck och yrkesidentitet kopplat till politisk övertygelse blir då aktuell och kan skapa intressanta diskussioner i klasserna.

Under nästa vecka kommer mina elever under en lektion att få fundera över detta. Ett intressant och enkelt sätt att få in syv-perspektivet i undervisningen kring valet.

Vi kommer bland annat arbeta utifrån följande frågeställningar:

  • Vilka faktorer är viktiga i en valsituation? Kan det vara delvis samma faktorer när vi väljer yrke som när vi väljer parti?
  • Vad betyder kunskap, känsla, förnuft, grupptryck och identitet när vi formar våra åsikter?
  • Om ni fick rösta, skulle ni rösta som era föräldrar då?
  • Spelar det någon roll vilka yrken politikerna har/har haft?
  • Varför tror ni att typen av yrken skiljer sig åt mellan olika partier?
  • Är klass och yrke fortfarande viktiga gemenskaper eller finns det andra gemenskaper som är viktigare idag?

Kraftfulla åtgärder krävs för att skapa ordning i klassrummen

Artikeln är ursprungligen publicerad på DN Åsikt

Skolan behöver ingen mer symbolpolitik eller löften om nya utredningar som ska “se över” saker och ting. Det som behövs är att vi gör upp med de tankar och idéer som fört oss dit vi är och att vi nu vågar presentera konkreta, kraftfulla åtgärder för att lösa problemen.

Otydligt och tandlöst. Så kan man sammanfatta Socialdemokraternas senaste utspel om studiero i skolan. Det är otydligt därför att det är mer retorik än konkret politik och tandlöst för att de förslag som ändå presenteras inte är i närheten av tillräckliga för att lösa den allvarliga situation som skolan befinner sig i.

Skolan behöver ingen mer symbolpolitik eller löften om nya utredningar som ska ”se över” saker och ting. Det som behövs är att vi gör upp med de tankar och idéer som fört oss dit vi är och att vi nu vågar presentera konkreta, kraftfulla åtgärder för att lösa problemen.

Detta ligger i allas intresse, därför kommer jag här att hjälpa regeringen med en rad förslag på åtgärder som faktiskt skulle fungera. Så utbildningsminister Gustav Fridolin (MP) och ni andra: läs, kopiera och klistra in!

  1. Gör om kursplanerna. Dagens läroplan dömer var tionde elev till misslyckande. Varför dessa elever ska sköta sig i skolan är svårt att motivera. Genom att ta bort allt trams och fokusera på kunskaper så ger vi alla elever en möjlighet att lyckas och ett motiv att sköta sig.
  2. Stärk elevhälsan för att ge elever med sociala problem rätt stöd, på rätt plats. Klassrummet är avsett för lärande och lärarens uppgift är att undervisa. Sociala problem måste i första hand hanteras utanför klassrummet av yrkesgrupper med rätt kompetens.
  3. Lagstifta om föräldrarnas ansvar. Barnen är faktiskt viktigare än både karriärer, fritidsintressen och sociala medier. Att barnen sköter sig är i första hand föräldrarnas ansvar, detta måste tydliggöras i lagstiftningen.
  4. Inför ordningsbetyg. Det måste bli tydligt för eleverna att gott uppförande lönar sig och att dåligt uppförande aldrig accepteras. På samma sätt som vi kräver av elever med inlärningsproblem att de ändå ska lära sig så måste vi kunna kräva av elever med beteendeproblem att de ändå ska bete sig. Med rätt stöd naturligtvis.
  5. Inför jourskolor och förbjud användningen av kuddflickor och kuddpojkar. Inkludering får aldrig innebära att den enes rätt offras till förmån för den andres. Även skötsamma elever har rättigheter och det är de vuxnas, inte barnens, ansvar att upprätthålla ordning. När en elevs beteende blir så allvarligt att det påverkar de övriga elevernas trivsel och lärande måste den elevens problem hanteras utanför det ordinarie klassrummet för att övriga elever ska kunna tillförsäkras en god arbetsro.
  6. Ge lärare de befogenheter vi behöver. Lärare borde inte bara ha rätt, utan också skyldighet att ingripa mot ordningsstörande beteende, även om det innebär att vi måste säga till eller kanske till och med röra en elev. Ingen lärare ska behöva vara rädd att straffas för att han tar sitt ansvar.

Genom dessa åtgärder skiftar vi normen, från den ordningsstörande minoriteten till den skötsamma majoriteten. Eleverna hålls inte längre som gisslan i vänsterns sociala experiment utan alla elever ges samma rättigheter och samma skyldigheter.

Det skulle innebära rätten till en trygg och lugn arbetsmiljö och en skyldighet att uppföra sig så att övriga elevers rätt till en god arbetsmiljö inte kränks – utan åtskillnad av kön, social eller etnisk bakgrund. Så får vi en jämlik och likvärdig skola, på riktigt.

Syv i undervisningen – Lyckat framtidsprojekt i åk 5

På många av mina tidigare skolor har det funnits en osynlig mur mellan syv och lärarkåren. Så är det inte nu, istället är vår studie- och yrkesvägledare en viktig resurs i undervisningen och tillsammans har vi precis slutfört Framtidsprojektet i årskurs fem, ett samarbete mellan svenska och syv. Här har vi sett vad vägledning i vid bemärkelse innebär och vilken effekt den har för elevernas lärande och inte minst för deras motivation.

Jag tänkte här dela med mig av upplägget, i förhoppning om att inspirera fler lärare att få in syv-perspektivet i sin undervisning. När jag inhämtat tillstånd från mina elever så hoppas jag även kunna dela med mig av några av de uppsatser de skrivit.

 

Resultat

Ämnesmässigt har eleverna utvecklat sina kunskaper i informationssökning. De har fått lära sig om ett källkritiskt förhållningssätt och de har lärt sig hur man skriver en uppsats och refererar på ett korrekt sätt. För de allra flesta var det första gången de skrev en uppsats. Men den största vinsten var att de fick insikt i och förståelse för hur skolsystemet fungerar, vad kunskaper och betyg spelar för roll och vilken nytta de kommer att ha i framtiden av det de får lära sig i mellanstadiet.

 

Ur elevernas utvärderingar:

“Först kändes det som att det var typ gymnasienivå, men det var ganska coolt att se att jag faktiskt kunde skriva en uppsats.”

 

“Det var bra för nu vet jag mer om vad jag vill bli i framtiden.”

 

“Jag visste redan att skolan är viktig, men nu förstår jag mer varför. Det är som att vi har fått en karta och kan se var vi är på väg.”

 

Upplägg

Elevernas uppgift var att söka information och skriva en uppsats om ett yrke eller ett gymnasieprogram. För att inte alla skulle välja youtuber eller fotbollsproffs så fick de välja från en lista som jag och vår syv satt ihop.

Arbetsområdet inleddes med en genomgång av hur utbildningssystemet ser ut, vad det finns för olika gymnasieprogram och vad meritpoäng är för något. Eftersom vår syv bara är på skolan varannan vecka så tog jag genomgången, annars hade det självklart varit bättre om hon höll i den. Därefter använde vi den första veckan till att jobba med källkritik, bland annat med hjälp av UR Skolas “Är det sant?” Eleverna fick också jobba i grupp med olika texter och bland annat jämföra reklam från olika gymnasieskolor med mer oberoende information om samma skolor.

Vecka två fick eleverna fortsätta jobba i grupper och söka information tillsammans. De förde anteckningar individuellt och samtidigt pratade vi mycket om sökteknik. Ett vanligt fel eleverna gjorde från början var att skriva in t.ex. “fakta om lokförare” i sökfältet. De fick då upp en färdig faktatext och eftersom de tidigare gått i skolor där de fått lära sig att “skriva om med egna ord” så trodde många att det räckte att ta en färdig text och ändra några ord i den. Vi fick prata mycket om vad plagiat innebär och vad det innebär att faktiskt skriva en självständig text. Att skilja på fakta, åsikter och slutsatser och att referera på ett korrekt sätt. Det är svårt i den åldern,  men våra elever bevisade att det faktiskt går. När man är specifik i sin sökning och vet vad det är man söker efter så blir det lättare.

Eleverna hade en studyguide där det stod vilken information de skulle hitta:

Gymnasieprogram

  • Vad heter programmet och vad får eleverna lära sig där?
  • Hur populärt är programmet? Är det många som söker det?
  • Vad krävs för att komma in? Vilka förkunskaper behöver man, vilka meritpoäng krävs?
  • Är det mest killar eller mest tjejer som går på programmet?
  • Intervju med någon som berättar varför han/hon valt programmet, vad som är bra och mindre bra med utbildningen, om det är lätt eller svårt.
  • Vilken examen får man och hur ser framtidsutsikterna ut?
  • Är det yrkesförberedande eller högskoleförberedande?
  • Yrkesförberedande: Vilka yrken kan du arbeta med efter gymnasiet?
Yrke

  • Vad är det för yrke, vilken yrkestitel har de som jobbar med det?
  • Vilka arbetsuppgifter ingår?
  • Vilka kunskaper, egenskaper och vilken utbildning krävs för att få jobba med yrket?
  • Vad krävs utöver utbildning för att arbeta med yrket?
  • Hur mycket tjänar man?
  • Är det lätt eller svårt att få jobb inom detta yrke?
  • Vad finns det för utvecklingsmöjligheter?
  • Intervju med någon som har yrket, som berättar varför han hon valt yrket och vad som är bra och dåligt med det.
  • Är det mest män eller mest kvinnor som har yrket? Varför tror ni det är så?
  • Vad kan vara viktigt/bra att tänka på om man ska jobba med detta yrke?

 

Först när de hittat all information som de behövde var det dags att börja skriva på uppsatserna. I inledningen skulle de berätta varför de valt sitt yrke eller program och presentera en frågeställning. Här fick vi också prata ganska mycket och ge exempel för att alla skulle förstå vad en frågeställning är. Samma sak när det gällde analys och slutsats, men till slut så hade faktiskt alla greppat det. Eleverna jobbade individuellt med sina uppsatser, men vi jobbade mycket med kamratrespons under arbetets gång. Vi drog upp bra exempel ur elevernas uppsatser på projektorn och eleverna fick läsa varandras texter och ge respons utifrån olika checklistor som vi gav dem.

Jag fick också värdefull hjälp av många av mina gamla elever som idag går på gymnasiet genom att de ställde upp på att bli intervjuade av mina nuvarande elever.

Totalt jobbade vi fem veckor med projektet.

 

Vinster med samarbetet

Från mitt lärarperspektiv kunde jag se många vinster med samarbetet. Förutom att det blir roligare så har vi också sett många andra fördelar:

  • En extra vuxen i klassrummet. Eleverna får snabbare hjälp vilket gör att färre tappar fokus.
  • Expertkunskap. Syv bidrog med kunskap som jag som lärare saknar. Detta underlättade också i bedömningen då syv kunde se om eleverna hade information som inte stämde i sina uppsatser.
  • Roligt för eleverna. När vi började jobba med det här insåg många elever hur spännande det är att fundera på sin egen framtid och de hade många samtal med syv, inte bara om uppgiften utan även om sina egna drömmar.
  • Värdefull hjälp med planeringen, inte minst listan med rekommenderade länkar.

 

Kunskapskrav och centralt innehåll

Projektet utgick från följande centralt innehåll i svenska:

• Lässtrategier för att förstå och tolka texter från olika medier samt för att urskilja texters budskap, både de uttalade och sådant som står mellan raderna.

• Strategier för att skriva olika typer av texter med anpassning till deras typiska uppbyggnad och språkliga drag. Skapande av texter där ord, bild och ljud samspelar.

• Olika sätt att bearbeta egna texter till innehåll och form. Hur man ger och tar emot respons på texter.

• Informationssökning i några olika medier och källor, till exempel i uppslagsböcker, genom intervjuer och via sökmotorer på Internet.

• Hur man jämför källor och prövar deras tillförlitlighet med ett källkritiskt

 

Kunskapskraven som jag bedömde var dessa:

Eleven kan skriva olika slags texter med begripligt innehåll och i huvudsak fungerande struktur samt viss språklig variation. I texterna använder eleven grundläggande regler för stavning, skiljetecken och språkriktighet med viss säkerhet

Eleven kan söka, välja ut och sammanställa information från ett avgränsat urval av källor och för då enkla resonemang om informationens användbarhet. Sammanställningarna innehåller enkla beskrivningar, egna formuleringar och viss användning av ämnesspecifika ord och begrepp.

 

Ett annat upplägg

Förra året gjorde vi ett liknande projekt med årskurs 6. Då hade jag även SO med de klasserna och kunde få in kunskapskrav från samtliga SO-ämnen i projektet. Eleverna gjorde det då som ett grupparbete och istället för att skriva uppsatser så gjorde de muntliga presentationer. Resultatet blev dock det samma – massor av nya kunskaper, ökad förståelse och mer motivation.

 

Ny adress, ny design och nytt innehåll

Uppdateringarna på den här bloggen har varit ganska sporadiska och utseendemässigt har det inte hänt så mycket. Jag vågar inte ge några garantier, men ambitionen är i alla fall att öka uppdateringstakten. Det händer mycket just nu på skolans område vilket inspirerar fler debattinlägg. Men inte bara det, tanken är att bredda innehållet. Förutom att erbjuda analyser och debatter så tänkte vi även börja skriva mer om undervisning och dela med oss av tips och idéer.

Även adressen är ny. Borta är wordpressadressen, numera heter vi bara skolfokus.net. Kort och gott.

Miljöpartiets värderingar är inte samhällets

Utbildningsminister Gustav Fridolin ryter ifrån mot skolhuvudmän som inte delar hans värdegrund. I en artikel på Aftonbladet Åsikt lovar Fridolin att stoppa konfessionella skolor som inte följer samhällets värderingar.

Det kan tyckas lite magstarkt av en partiledare med tre procent av väljarkåren i ryggen att göra sig till talesperson för “samhällets värderingar”. För samhället är – tro det eller ej – mer än bara Miljöpartiet. Samhället är de kristna, det är muslimerna, det är ateister och buddhister, liberaler och konservativa, feminister och traditionalister.

Läroplanen lovar faktiskt att alla dessa med samma förtroende ska kunna skicka sina barn till skolan, förvissade om att de inte blir ensidigt påverkade av den ena eller andra åskådningen. Alltså, inte ensidigt påverkade av kristendom eller islam, men inte heller av ateism, feminism eller identitetspolitik. Om Fridolin får igenom sitt hot så är frågan var alla de barn som inte har miljöpartistiska föräldrar ska ta vägen. Redan idag tvingas familjer som hemskolar sina barn söka politisk asyl i våra grannländer.

Vill vi ha en skola för alla så kan vi inte vara rädda för mångfald. Vill någon gå i en skola där rasterna är anpassade så att de kan be på rätt tider, eller där de tillåts sjunga psalmer och fira kristna högtider så måste de få göra det. Mångfald är inte farligt. Sedan finns det alltid avarter, dessa ska självklart bekämpas. Men där har den kommunala skolan ett större problem än de konfessionella skolorna. Jag har i diskussioner på facebook talat med ateistiska lärare på kommunala skolor som sagt att de kräver av sina elever att de inte bara ska känna till evolutionsteorin, utan att de också måste tro på den för att bli godkända. Däremot har jag aldrig talat med en kristen lärare som underkänt en elev som ifrågasatt Bibelns skapelseberättelse.

Angreppet kanske bör ses som ett desperat försök att säkra återväxten i ett parti som med stor sannolikhet har spelat ut sin roll i svensk politik. Religiösa skolor producerar inga miljöpartistiska väljare. Men det är hela vår demokrati han sätter på spel. I ett pluralistiskt samhälle måste kristna och muslimska barn ha samma rätt som ateistiska barn att gå i en skola där de ges möjlighet att utöva sin tro. Fridolin avslutar sin artikel med att slå fast att den som inte står upp för mänskliga rättigheter ska stoppas från att driva friskolor i Sverige. Men att vara skolminister och aktivt bekämpa de mänskliga rättigheterna verkar vara helt i sin ordning.

Vi behöver en ny skolinspektion

En myndighet som agerar politisk polis och motarbetar skolor i deras arbete med att ge eleverna förutsättningar för utveckling och lärande bör läggas ner. Istället bör en ny skolinspektion inrättas, som respekterar olika skolors särart och stöttar lärare och skolledare i vårt viktiga arbete för våra elever.

I Skolinspektionens beslut angående skoluniformer på Nordic international school i Norrköping avslöjas mycket tydligt vad problemet med skolinspektionen är. För hade syftet med myndigheten varit, som de skriver på sin hemsida, att “verka för att barn och elever får goda förutsättningar för sin utveckling och sitt lärande samt för förbättrade kunskapsresultat”, så hade de överhuvud taget aldrig ödslat sin tid på frågan om skoluniformer.

I beslutet skriver Skolinspektionen att “Verksamheten i skolan ska utgå från grundläggande demokratiska värderingar. Elevernas klädsel och utseende bör ses som ett individuellt uttryck som bestäms av eleverna själva. Hur man klär sig handlar om individens frihet och integritet. I både skollagen och läroplanen framgår att denna frihet är en del av den värdegrund som ska prägla skolans verksamhet.” Ordet värdegrund används istället för ideologi, men betydelsen är densamma. Kravet på enhetlig klädsel är alltså inte förenligt med den ideologi som Skolinspektionen förfäktar. Men för den som läser kapitlet om grundläggande värderingar i läroplanen blir det snabbt tydligt att dessa är så luddigt formulerade att man skulle kunna dra precis vilka slutsatser som helst utifrån dem. Att det då är en myndighet med en så tydlig ideologisk agenda som ges sista ordet om hur skrivningen ska tolkas är minst sagt problematiskt.

Och att det finns en ideologisk agenda är uppenbart. För tanken att kravet på enhetlig klädsel skulle strida mot demokratiska värden och inkräkta på elevernas frihet och integritet bottnar inte i en omsorg om eleverna, utan hämtar sin näring ur vänsterpolitikens mest grumliga vatten.

Omständigheten att elever och vårdnadshavare har godkänt reglerna förändrar inte Skolinspektionens bedömning”, står det vidare i beslutet. Så var det med den friheten. Elevernas frihet är endast viktig så länge de använder den till att fatta beslut som ligger i linje med Skolinspektionens ideologi. En myndighet som agerar politisk polis och motarbetar skolor i deras arbete med att ge eleverna förutsättningar för utveckling och lärande bör läggas ner. Istället bör en ny skolinspektion inrättas, som respekterar olika skolors särart och stöttar lärare och skolledare i vårt viktiga arbete för våra elever. Och viktigast av allt, som inte ser oss som politiska motståndare som måste bekämpas.